Det cirkulerar en hel del myter och olika föreställningar om vilka olikheter som finns mellan flodkräftor (Astacus astacus) och signalkräftor (Pacifastacus leniusculus) i synnerhet när det gäller hur fantastisk stor tillväxt och avkastning en sjö med signalkräftor kan ge i förhållande till det gamla beståndet av flodkräftor. Detta har fått till följd att man till och med planterat ut signalkräftor i sjöar med befintliga bestånd av flodkräftor i tron att flodkräftbeståndet ändå är dödsdömt och man ser fram emot en stor "drömskörd" av signalkräftor typ som i Vättern. Detta har dock i ganska många fall slagit helt fel och efter ett par inledande "goda år" så kollapsar beståndet beroende på att signalkräftorna drabbas av akut kräftpest. Gissningsvis är det väl så att signalkräftan är känsligare för olika förändringar av vattenkvalitén just eftersom de bär på kräftpesten och mycket kraft läggs på att hålla denna i schack.

Kvar finns då en sjö med ett förhållandevis svagt bestånd av signalkräftor som endast ger någon enstaka kräfta i varje bur. Möjligheten att införa flodkräftor igen är också i princip körd eftersom pesten är permanentad i och med det fåtal signalkräftor som finns kvar. Flera fiskerättsägare som jag har haft kontakt med har berättat om ungefär samma händelseförlopp. Det konstiga har också vart att bestånden inte verkar repa sig speciellt fort om ens inte alls.

Den större tillväxthastigheten hos signalkräftan som beskrivs i äldre litteratur är också något oförtjänt. Genom målmedveten avel har det visat sig fullt möjligt att avsevärt höja tillväxttakten även hos flodkräftor. Signalkräftan har däremot visat sig kunna bilda "tusenbrödrabestånd" med få fångstbara kräftor till följd.

Slutsatsen är att signalkräftan inte är en "mirakelart" som alltid ger en god avkastning efter inplantering. Signalkräftorna finns ändå här för att stanna och i en hel del vatten (särskilt strömmande vatten) finns bra bestånd som inte verkar kollapsa. För fiskerättsägare längre ner i ett större sammanhängande sjösystem är det nog så att signalkräftor ändå är det enda möjliga alternativet (om man får utplanteringstillstånd). Undantaget är givetvis de skyddade områdena för flodkräfta som Dalsland, Norrland, Öland och Gotland

Utplantering av flodkräftor har däremot stora möjligheter att lyckas framförallt i isolerade dammar och viltvatten. Sjöfåglar verkar inte sprida kräftpest, i varje fall inte speciellt effektivt. Avståndet till andra sjöar/vattendrag verkar inte heller behöva vara speciellt stort för att stoppa kräftpesten förutsatt att människor inte hjälper den på traven.

Sjöar som sent drabbats av pesten (ofta källsjöar) högt uppe i avrinningsområdena kan vara intressanta för återplantering om orsaken till pestutbrottet inte har varit olaglig utsättning av signalkräftor. Möjlighet finns att anlägga vandringshinder (nere i sjöns utlopp/bäck) som kan höja säkerheten mot "uppvandrande" signalkräftor.

För krossande av myter om signalkräftor, flodkräftor och kräftpest gå till: Kräftmytkrossaren